15 Mars 2016
Postat: 2016-03-15 / 13:59:59 / © sandraaandersson.blogg.se

Jag är hemma. Eller jag är tillbaka i Sverige, jag vet inte riktigt vad som är hemma längre.
 
Det var en konstig känsla att lämna Santa Barbara. Jag har ju känt mig färdig där borta ett bra tag och bara längtat på att åka därifrån, inte direkt känt att jag haft något där att göra. Jag hade visserligen panik över packningen och lägenheten den sista veckan, men förutom det så kändes det så jävla bra att lämna. Bara glädje över att flytta därifrån. Fram till sista morgonen, då slog det mig. Då var det helt plötsligt sorgligt att åka därifrån. Stället som varit mitt liv i 4,5 år, livet jag levt kommer vara över.. ingenting kommer vara likadant igen och de flesta människorna kommer jag aldrig mer att träffa. Det var bara konstigt.
 
Jag lämnade Santa Barbara i torsdags och körde upp till San Jose via Highway 1. Jag tänkte att jag borde väl passa på att köra längs kusten en sista gång. Kom upp till Fanny rätt sent och vi drog till Cheesecake Factory en sista gång för att riktigt avsluta det feta landet med fet mat och efterätt, så värt haha!
 
På fredagen var det dags att flyga hem. Och herregud, jag har nog aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Flyget gick 19:00 så jag behövde ju inte vara på flygplatsen förrens 17:00, hade ju hela dagen på mig. Men det där lyckades jag ju sumpa. Jag sov alldeles för länge(Fannys säng var sjukt skön efter att ha sovit i vardagsrummet i en vecka), skulle sedan stresshoppa på VS innan jag åkte och det slutade med att jag var tillbaka hos Fanny 15:45. Då insåg jag att det skulle ta 1h20min att ta mig till flygplatsen pga trafiken och inte 45 min som jag hade räknat med. Jag kom iväg från Fanny 16:00 och jag skulle alltså vara framme 17:20 enligt telefonen. Då skulle jag också hinna tanka, lämna tillbaka hyrbilen och ta mig från Hertz till terminalen och checka in.
Jag hann inte tanka. Lämnade in bilen 17:30 och började släpa mina 3 resväskor, 2 små väskor och annat smått och gått mot bussen till terminalen. Jag såg garanterat ut som en jävla idiot som släpade allt bagage i regnet. Stressad som få. Jag stod fortfarande i kön till säkerhetskontrollen 18:45 och mitt plan skulle gå 19:00. Jag som alltid brukar vara i tid. Det där med att vara sen fungerar inte för mig, för stressande!
 
Men jag kom i alla fall med och nu är jag tillbaka i Hudik. Sitter och gör mitt absolut sista skolarbete just nu. Som jag har skjutit på allt för länge redan haha. Ne, nu ska jag göra klart detta arbete om Malala Yousafzai och sen njuta av att vara arbetslös!
 
 
 
Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback