15 Mars 2016
Postat: 2016-03-15 / 13:59:59 / © sandraaandersson.blogg.se

Jag är hemma. Eller jag är tillbaka i Sverige, jag vet inte riktigt vad som är hemma längre.
 
Det var en konstig känsla att lämna Santa Barbara. Jag har ju känt mig färdig där borta ett bra tag och bara längtat på att åka därifrån, inte direkt känt att jag haft något där att göra. Jag hade visserligen panik över packningen och lägenheten den sista veckan, men förutom det så kändes det så jävla bra att lämna. Bara glädje över att flytta därifrån. Fram till sista morgonen, då slog det mig. Då var det helt plötsligt sorgligt att åka därifrån. Stället som varit mitt liv i 4,5 år, livet jag levt kommer vara över.. ingenting kommer vara likadant igen och de flesta människorna kommer jag aldrig mer att träffa. Det var bara konstigt.
 
Jag lämnade Santa Barbara i torsdags och körde upp till San Jose via Highway 1. Jag tänkte att jag borde väl passa på att köra längs kusten en sista gång. Kom upp till Fanny rätt sent och vi drog till Cheesecake Factory en sista gång för att riktigt avsluta det feta landet med fet mat och efterätt, så värt haha!
 
På fredagen var det dags att flyga hem. Och herregud, jag har nog aldrig varit så stressad i hela mitt liv. Flyget gick 19:00 så jag behövde ju inte vara på flygplatsen förrens 17:00, hade ju hela dagen på mig. Men det där lyckades jag ju sumpa. Jag sov alldeles för länge(Fannys säng var sjukt skön efter att ha sovit i vardagsrummet i en vecka), skulle sedan stresshoppa på VS innan jag åkte och det slutade med att jag var tillbaka hos Fanny 15:45. Då insåg jag att det skulle ta 1h20min att ta mig till flygplatsen pga trafiken och inte 45 min som jag hade räknat med. Jag kom iväg från Fanny 16:00 och jag skulle alltså vara framme 17:20 enligt telefonen. Då skulle jag också hinna tanka, lämna tillbaka hyrbilen och ta mig från Hertz till terminalen och checka in.
Jag hann inte tanka. Lämnade in bilen 17:30 och började släpa mina 3 resväskor, 2 små väskor och annat smått och gått mot bussen till terminalen. Jag såg garanterat ut som en jävla idiot som släpade allt bagage i regnet. Stressad som få. Jag stod fortfarande i kön till säkerhetskontrollen 18:45 och mitt plan skulle gå 19:00. Jag som alltid brukar vara i tid. Det där med att vara sen fungerar inte för mig, för stressande!
 
Men jag kom i alla fall med och nu är jag tillbaka i Hudik. Sitter och gör mitt absolut sista skolarbete just nu. Som jag har skjutit på allt för länge redan haha. Ne, nu ska jag göra klart detta arbete om Malala Yousafzai och sen njuta av att vara arbetslös!
 
 
 

Capstone
Postat: 2016-03-08 / 07:02:18 / © sandraaandersson.blogg.se

För idag var dagen då det var dags för den där presentationen jag har fruktat sedan jag sökte till Antioch för två år sedan. Den där klassen och presentationen som gjorde att jag nästan inte valde Antioch. Men idag var det dags. Och vet ni vad? Det gick asbra. Det kan nog vara den bästa presentationen jag någonsin gjort och det gick 100 gånger bättre än förra veckan när vi övade.
 
Så jävla skönt att det är över kan jag säga. Det går inte ens att beskriva. Det känns som jag redan tagit examen fast jag har en uppsats och en presentation på onsdag också. Och en video presentation som jag måste ta tag i. Men allt de känns som så små saker i jämförelse.
 
Och om jag nu bara lyckades få en människa att tänka lite extra på socker innehållet i produkter så är jag nöjd. Och det vet jag att jag redan gjort så jag är mer en nöjd
 
Två dagar kvar i Santa Barbara. TVÅ!
 
 

6 Mars 2016
Postat: 2016-03-06 / 21:03:37 / © sandraaandersson.blogg.se

DET ÄR MARS! Det är Mars och det innebär en hel drös med saker. Jag har flyttat ut ur mitt rum och bor just nu i vardagsrummet. Detta är min sista månad i Santa Barbara och i Kalifornien för den delen. Det är även mindre än en vecka tills jag åker. Har 4 nätter kvar i lägenheten! Det är även månaden jag tar examen. Månaden jag blir närmare 30 än 20. Och även månaden då jag officiellt blir arbetslös.
 
Men älskade Mars! Jag har längtat efter dig!
 
Jag har dock ett rätt stort problem just nu. Jag har absolut ingen aning om hur jag ska få ner mina saker i mina resväskor. Det kommer inte gå. Jag har redan rensat ju. Vad mer ska jag göra mig av med? Gah!
 
Ne, nu ska jag skriva min absolut sista uppsats till Antioch. I ett ämne jag inte förstår dessutom. Wiho!

About me ↓

Min profilbild
Sandra Andersson, 26 år, från Hudiksvall men är numera bosatt i Stockholm. Resa är det bästa jag vet och har nu flyttat tillbaka till Sverige efter 6 år utomlands.

Dec '09-Maj '10 Au pair i New York
Juli '10-Juni '11 Au pair i England
Aug '11-Maj '14 Student på SBCC
Okt '14-Mars '16 Student på AUSB